Jag försöker lära mig rida.

Jag på Starlight

Här är han: den vita arabhästen Starlight. Lotta som har ridit i åtta år lät mig följa med till hennes kompis häst på en tur. Jag kan grunderna men är fortfarande nybörjare när det gäller ridning. När hästen börjar springa går min fulla koncentration till att försöka hålla mig kvar och inte till att kontrollera vart den ska gå. För ett par år sedan när jag red på en annan kompis häst ute i skogen hände det att den satte av i full galopp med mig hjälplöst fastklamrad på ryggen med ett krampaktigt tag med båda händerna i manen (vilket gjorde hästen ännu argare så att den sprang om möjligt ännu snabbare). Min krasch rakt ner i grusvägen var ett faktum. Den här gången tog jag det lite lugnare!

Efteråt måste man rykta av hästen, kratsa hovarna och kamma manen. Det kan ta ganska lång tid, särskilt när det handlar om en vit häst!

Lilla Molly var mer i min storlek men tyvärr får bara små barn rida på henne. Här ser vi det vackra Skåneland i bakgrunden. Vete, råg och gröna ängar så långt ögat kan nå!

Hunden Harald var tillräckligt liten för att få lov att stå på Mollys rygg! Harald äter allt han kommer över och både ser ut, betér sig och låter som en gris. Taskigt men sant.

Små söta kattungar låg och gömde sig i halmen. Sååå söta och mjuka som bomullstussar.