The Lion King

Vi har haft vår sista lediga kväll i London. Framför oss har vi ett "9-pack" när vi gör 3 shower 3 dagar i rad och då är man fast i ishallen från tio på morgonen till 21.00 på kvällen. På vår lediga kväll var vi och såg musikalen "The Lion King" som är rankad som en av de bästa i Storbritannien och den var mycket fascinerande!! En annan musikal som jag också såg var "Les Miserables" men den var alldeles för deprimerande och ibland lite långtråkig och svår att hänga med i. Inte alls lika imponerande. Musikalen "Wicked" var slutsåld varenda dag annars hade jag gärna velat se den också.
.
.
.

Jag, Andrea, Bethany och Kyle vid teatern "The Lion King"

Tikis!

När Nemo blir tillfångatagen i akvariet måste han genomgå en invigningsritual till afrikansk musik och jag har precis lärt mig ett nytt nummer som kallas tikis. Det är ett kraftfullt nummer med snabba rörelser och tappar man bort sig kan det vara svårt att hitta tillbaka igen. Så här kaosaktigt blev mitt första tiki-nummer:

Inne i det här huvudet åker jag. Senare hissas det upp i taket och numret kan börja.

Jag hann knappt kliva in i tiki-huvudet förrän gardinerna öppnas och tikin framför rullar ut på isen. Jag fastnar i gardinöppningen. Scott som spelar blåsfisken i akvariet föser ut mig på isen och puttar mig i rätt riktning. Det är meningen att jag ska styra huvudet själv men eftersom jag inte vet var jag är så får Scott putta mig hela vägen. Jag stannar, jag snurrar, jag åker baklänges, snurrar och åker framlänges igen och sedan försvinner Scott bort. Vad händer nu? "Leta efter kroken i taket!" har jag blivit tillsagd. Det enda jag ser är strålkastare. Blå, gula och lila strålkastare bländar mig så fort jag ser uppåt! Jag börjar bli panikslagen för om jag inte hittar kroken så blir jag inlåst i huvudet resten av showen! Men halvvägs nere ser jag äntligen en svart krok hissas ner och jag hinner precis fästa den i tikin innan den börjar hissas upp igen. Jag blir synlig för publiken och kan börja min afrikanska dans...

Akvariefiskarna i ledet till vänster och tiki-personerna till höger.

Tiki-masken framför mina ögon gör att jag knappt ser något. Början blir bra men när jag rundar vulkanen i mitten är jag en centimeter från en frontalkrock med personen på andra sidan. Jag tappar bort mig i ren chock. Vi åker in i en cirkel för att sedan åka ut i två raka led. "Följ Max!" Var är Max? Tiki-masken framför ögonen gör det omöjligt att skilja på vem som är vem. Jag hamnar i mitten och de raka leden är nu inte raka längre. Jag hör förvånade utrop och suckar, alla undrar vem idioten i mitten är (jag). Och varför hamnar jag i början av ledet när jag ska vara nummer fyra? Resten av gruppen undrar samma sak. Bongotrummorna slår snabbare och jag hör att det är dags för vårat hopp. Jag har hamnat på fel plats men kastar mig handlöst in i ett axel-hopp och... landar? En förvånansvärt bra landning för att komma från en handblind person på fel plats vid fel tillfälle. Någon åker in i ryggen på mig och faller. Jag hoppas att personen inte kan urskilja vem jag är och åker tillbaka mot tikihuvudet som hissas ner från taket igen för att avsluta showen.

Så här kan det gå om man blir inkastad i ett nummer innan man hunnit lära sig allt. Jag fick aldrig en chans att öva tillsammans med gruppen utan lärde mig allt med hjälp av en video. Och som vanligt ser allting mycket enklare ut på en tv-skärm än i vad det är i verkligheten!

"Turtle Rock"-gänget i London!

När vi har playtime brukar Kyle och Jess slå ner mig (dock fick vi en tillsägelse av chefen att vi skulle vara söta - inte elaka...).

Tower Bridge

London Bridge

Efter tre dagars sightseeing har vi nu en powervecka framför oss med 14 shower på bara en vecka (normalt är ca 10). Självklart kommer min vän Paul för att hälsa på under just den här veckan och vi har inte en enda dag tillsammans då jag måste vara i ishallen från 09.00-21.30 i stort sett varje dag.


Jag och Natasha ser ut som två hobbits bredvid den här extremt långe mannen som vi mötte utanför ett spökhus. Nej, han har INTE styltor!

Big Ben

Buckingham Palace

The London Eye

Vi har äntligen kommit fram till huvudstaden London och ishallen här är kall! Till och med omklädningsrummen är isande kalla men vi har klagat och hoppas på att snart få lite mer värme.

Förmiddagens show gick inte särskilt bra. Jag föll i månfisknumret igen och den här gången var det i full fart och publikreaktionen var enorm. Varför ska jag alltid trilla på en lördag när stadion är fullsatt? Jag slog i knäna och rullade på något sätt över på rygg och gled längs hela isen stirrande upp i taket. Lyckligtvis var det precis i slutet så jag kunde stappla av och lägga is på mina knän som redan svullnat upp och börjat skifta färg.

Månfiskarna

Hot Ice

Manchester är ingen bra internetstad!! Jag har inte kunnat få någon anslutning på hela veckan och vårt eget disneynätverk har kraschat. Jag har inte gjort särskilt mycket i den här staden förutom shoppat. Vad finns det egentligen i Manchester förutom fotboll och David Beckham?


Vi har besökt staden Blackpool, ca två timmars tågresa från Manchester City, för att se en annan isshow som kallas "Hot Ice" och de kom för att se våran show veckan efter. Innan vi såg Hot Ice gick vi in i ett stort spökhus med riktiga människor (Bilden längst ner) där bland annat exorcisten, Jason och motorsågsmassakern jagade oss. Riktigt skrämmande!

Alnwick castle

Igår besökte vi självaste Hogwarts - Harry Potters slott som egentligen kallas Alnwick Castle! Många delar av slottet är såklart byggt i en studio och gjorts vid extra med datorteknik, men det var här i Alnwick som flera av scenerna till Harry Potter spelades in. Även Robin Hood och serien Svarte Orm har scener från det här slottet.

"Take your first flying lesson!" - Quidditch.

På den här gräsmattan filmades det magiska spelet
Quidditch från första och andra Harry Potter filmen.

Jag har haft en förfärlig träningsverk från dagen innan då jag var i ishallen från 11.30 till 21.30. Jag hade hårdträning de första två timmarna när jag gick igenom alla hopp och piruetter och hade därefter två shower i rad. Det bästa är att mina fötter har vant sig vid att ha skridskor varje dag och jag har inte ont nånstans för tillfället!